……och knäpper hop mina händer
Tror du på Ufon och flygande tefat? Har du suttit och googlat fram bilder på ufon och rymdgubbar?
Tänk vad underbart glad man blir av att det finns människor som har förmågan att INTE tro på det dom vill tro på rakt av.
Det är väldigt uppfriskande efter att ha hängt i ”tjafstrådar” på iFokus till exempel. Det är något så enormt uttröttande att läsa samma tugg om och om igen……ändå så gör man det.
Jodå, spöken finns för att jag vet det! Det bara är så! Vad då belägg, visa upp belägg du istället för att det inte finns spöken!
Lättkränkta, lättlurade och helt utan förmåga till kritiskt tänkande när det gäller det dom tror på. Skepticismen och vetenskapen är man dock EXTREMT skeptisk mot ironiskt nog men nu gällde det ufon (Unidentified flying object) och runt det ämnet vet vi också att det flockas en och annan ”true believer”.
Ufologi
Lyssna på avsnittet från P3’s dokumentära berättelser ”Verkligheten”.
Avsnittet heter: Kurs i tefat (direktlänk). Mer om avsnittet kan du läsa här.
Claes Svahn från riksorganisationen Ufo-Sverige (nordens största organ för den här typen av frågor) håller kurs i Ufologi.
Kursen har arrangerats årligen sedan 1977.
Ett gäng ufo-intresserade förväntar sig få bevis för att det finns ufon. I alla fall belyser man två personer med höga förväntningar. En som tror på flygande tefat och att det finns andra dimensioner som lever parallellt med oss, på oss, över oss. Den andre har sett ufon!
Det är inte skadeglädje jag känner. Nej, nej, nej!
Jag blir bara så glad och får lite hopp om mänskligheten.
Det finns människor som vill tro på något oförklarligt men som inte har förlorat förståndet. Jag lider lite med deltagarna och plockade faktiskt fram skämskudden lite men det är glädje att höra hur härligt och ärligt det kan vara med lite skepticism. Sunt, friskt och underbart och det visade väl sig i slutändan inte vara några äkta ”true believer”. Damen blev ju faktiskt så omvänd att hon blev besviken.
Titta gärna på det här också, Sveriges tre största Ufo-gåtor:
Bevisen är inte särskilt tunga.
Det finns många som vill tro och det kan de väl få göra men det finns ju gränser och framförallt en gräns för hur säker man kan vara på sin sak med tanke på att det inte existerar några bevis (ja fundera på era konspirationsteorier ni som är övertygade men inte här). ORK, som min son skulle ha uttryckt det.
Huruvida vi haft besök av utomjordingar eller ej vet ingen. Man kan hoppas om man vill det men faktum är att det finns inga bevis och det mesta går att förklara på helt naturlig väg. OM man tittar genom ett skeptiskt öga.
Somliga påstår att de är skeptiska och väljer bort det mesta uppenbara historierna men väljer ändå att tro på sådant som det visst finns naturliga förklaringar till. Då är man knappast inte skeptisk va? Till en och annan berättelse eller bild möjligen, men ser man ett lysande föremål på himmelen så är det ju naturligtvis ett Ufo om man inte kan hitta en förklaring till det på egen hand?
Personliga anekdoter, med våra mänskliga hjärnor så vet ni hur vi fungerar. Hur lite vi kan lita på våra sinnen och hur vi omedvetet ”skapar” saker med vilja och fantasi.
När vi sedan berättar det vidare och det blir till andrahands-, tredjehands- och fjärdehandsinformation osv. Då blir inte mycket kvar av den ursprungliga personliga anekdoten.
Varje person tar bort eller lägger till lite. De ligger i vår natur. Vi är vanliga människor. Kunde man lita på allt som hjärnan/sinnena förmedlar då vore man banne mig paranormal så det skrek om det. Visa mig gärna exempel på en sådan!
Jag skulle gärna lyssna till ett liknande program fast om spöken
Jag hoppas (om det inte redan finns) att man gör ett likadant program eller kurs för de som tror på spöken. Det vore något det! Jag skulle kunna tänka mig att gå på en sådan kurs i utbildningssyfte och för att slipa argumenten lite. Jag är faktiskt också människa och kan få gåshud när jag hör ett ljud i mörkret jag inte kan identifiera. Fast jag är mer rädd för människor, inte fantasifoster.
När jag inte förstår saker så jobbar hjärnan på högtryck för att försöka hitta en förklaring. Därför är viktigt att förstå hur våra hjärnor fungerar. Ta bara en sådan sak som att vi är så programmerade på att identifiera ansikten att vi kan se ansikten i moln, en osttoast eller i rök. Det betyder inte att det ÄR ett riktigt ansikte eller att det ens betyd något.
Jag ser gärna att det finns både spöken och Ufon men jag tror inte på något som kan tilldelas naturliga förklaringar och som gör det uppenbart osant. Riktigt så desperat är jag inte. Livet är spännande nog som det är.
Att skeptiker är rädda är ett hittepå
En sista sak som jag nog ska börja upprepa i varje inlägg:
Skeptiker är inte rädda!
Skeptiker ser gärna bevis för allt övernaturligt men där fastnar ”vi” eftersom vi pratar vetenskapliga bevis, ni pratar pseudovetenskapliga bevis och anekdoter.
Den vetenskapliga metoden är som den är av ett gott syfte. De som inte följer metoden faller och blir utskrattade och förlöjligade när de hävdar att de har ett vetenskapligt bevis.
Det är ”något” men inte ett vetenskapligt bevis som skulle leda till att man kunde använda ordet vetenskapligt bevisad om vad det nu är.
Det där är kärnan till en massa tjafs mellan skeptiker och paranormalister. Paranormalister som till absurdum hävdar att de har bevis och att det ska accepteras och respekteras.
Vetenskaplig skepticism förespråkar något helt annat.
Om man bara förstod detta så skulle hälften av allt tjafs vara ett minne blott och vi skulle kunna mötas på halva vägen och utbyta intressanta tankar och idéer. Om man bara kunde ge sig med sina bevis och egna sanningar.
Ufo-experterna har skött det här exemplariskt tycker jag. Det finns inga bevis men de letar fortfarande med det skeptiska ögat. Det är respekt!
Lilla spöket Pheme 