Att vara skeptisk till det paranormala


Nog finns det dom som bestämt sig för att paranormaliteter inte existerar precis som en ”troende” tex kan ha bestämt sig för att Terry Evans kan prata med spöken. Men då är vi inne på något annat än att vara skeptisk.

När det gäller det paranormala, övernaturliga påståenden och psueudovetenskap pratar man om Vetenskaplig skepticism. Påståenden av det paranormala slaget förutsätts inte automatiskt vara falska men fram tills det finns vetenskapliga bevis klassas påståenden som grundlösa. Ett uttryck du säkert stött på är:

extraordinära påståenden kräver extraordinär evidens”

Det låter väl rimligt särskilt som INGEN klarat de vetenskapliga dubbelbindtester och laboratorietester som utförts? Såklart man vill veta vad som egentligen försiggår när det är en sådan stor grej.

Om någon tycker att det skulle vara onödigt att vara så nitiska och envisas med att inte nöja sig med påståenden kan jag informera om att det här är något man använder sig av inom flera viktiga områden som psykologiska, medicinska och sociologiska studier. Inte tycker ni att det är något konstigt i de sammanhangen?

Externa faktorer får inte störa/påverka experimenten. Det är i de här testerna som människor som påstår sig ha paranormala förmågor misslyckas. När de inte själva kan/får styra så går det inte. Om de inte får ställa den uppsjö av frågor de brukar (kall- eller varmläsa), preparera föremål och INTE använda sig av psykologiska knep. DÅ FUNGERAR DET INTE FÖR DEM!

Stackarna förlorar sina förmågor. Visst är det märkligt och det finns massvis av exempel på det och slutsatsen man kan dra av det är att:

1) Det inte finns någon som har paranormala förmågor

2) Man har haft oturen att bara testa bluffmakare

Många bluffmakare blir det alltså eftersom ni troende inte skulle tippa på det första alternativet. Eller finns det fler alternativ?

3) Att alla vetenskapsmän konspirerar?

Kanske några faktiskt haft något fuffens för sig vad vet jag men inte samtliga va och fortfarande finns det ingen som lyckats bevisa något. Inte ens med löftet om en utbetalning på i miljon dollar (One million dollar paranormal challenge). Vem vill inte ha en miljon dollar???? Och samtidigt få bevisa för hela världen att man visst kan prata med döda, levitera eller göra astralresor.

Det finns en anledning till att det ofta är illusionister som granskar människor med paranormala förmågor. Varför? Jo de kan ju liksom knepen och vet vad de ska leta efter.

Förklaringar på det? Naturligtvis, illusionisterna är givetvis mediala fast de inte vet om det eller vill erkänna det. Det dom gör/gjort är också äkta. Någon som inser hur det här verkligen låter?

Kanske inte så konstigt att man är skeptiskt ändå. Inte bara för att man funnit förklaringarna till det man själv upplevt och det man läser och ser om andra utan för att de som har dessa förmågor ta mig tusan skulle tro att en fjärt vore paranormal bara för att ingen kan bevisa vem det var som släppte den.

En skeptiker kan mycket väl ha ett väldigt stort intresse av allt som har med det övernaturliga att göra. Förmodligen ett större intresse än de som tror. De utforskar, tar reda på och vill verkligen veta. Ren bullshit att man som skeptiker inte skulle bli jätteglad om allt var på riktigt och ingen säger att det människor upplever inte finns. Det dom upplever är bara något helt annat än vad dom tror. Det man inte skulle kunna förklara på vetenskapligt vis går inte att bevisa att det ens förekommer. Det räcker inte med att visa upp ett foto med en sk. orb eftersom vem som helst kan få ”orber på plåten”. Väldigt enkelt att medvetet skapa orber också. Vad är det för paranormalt med det och vad bevisar det?

Har läst en kommentar där någon påstod att det vore naivt att inte vara öppen för det övernaturliga. Vem är inte öppen? Vad får ni allt ifrån ni som tror? Bara det att vi inte tror på det som går att förklara med andra saker som är vetenskapligt bevisade. Det vore väldigt naivt att börja med att förutsätta att det som är osannolikt stämmer. I vilka andra situationer i livet gör man det? Varför göra det nu? När det mullrar från kylsåpet tror ni per automatik att det är ett monster där inne då? För att det är en kittlande tanke, självklart, men hur långt är man villig att bedra sig själv för att känna den känslan av upphetsning?

cat

Jag har för tusan upplevt saker som många av er troende har och jag har trott på det så kom inte och snacka skit. Jag vet hur man fungerar när man vill tro och inte vet någon annan förklaring och att det bara är frågan om intresse om man vill ha ett riktigt svar på vad som egentligen sker. Jag blev skitbesviken när jag förstod hur saker och ting kunde förklaras med jättetrista vetenskapliga bevis, psykologiska fenomen osv. Men efter ett tag så väcktes ett nytt intresse, att leta vidare. Kan det finnas något annat övernaturligt man inte känner till som är på riktigt? Längtan efter att få bevis för liv efter döden är stor, jag hade gärna sett att det fanns en gud också för den delen.

Nu börjar det dra iväg och det jag egentligen vill är att sammanfatta mina tankar innan jag börja slänga upp förklaring efter förklaring. Det är inte min förtjänst att det finns förklaringar så det får ni inte tro, att jag drabbats av någon slags hybris. Jag upprepar och vidarebefodrar det andra redan sagt och gjort långt innan jag vaknade upp. Återkommer till det.

Det jag önskar och vill är att de som trillar in här och börjar dra en massa onödiga slutsatser om mig inte behöver göra det. Jag har varit en av er, jag vet vad ni sett, hört, känt och upplevt. Dock har jag faktiskt aldrig trott att jag leviterat, inte ens när jag haft kramp!

Ljus och kärlek!
Rött hjärta