Hittade en tråd på Flashback med denna fråga och eftersom svaret är så enkelt så tänkte jag svara, fast här.
https://www.flashback.org/t2104178
Det behövs inga exorcister!!
Det enda man behöver göra är att ta hem en riktig skeptiker. Går bra att inleda en relation så att denna stannar hos dig på heltid eller kanske blir en inneboende. Allt övernaturligt avskyr nämligen skeptiska energier. Allt blir som vanligt igen. Inga demoner eller fantasifoster behöver drivas ut. Varför krångla med en utbildning som inte finns för ett yrke som inte är ett yrke?
Gör det enkelt för dig och bli med äkta skeptiker. Mig skulle du kunnat fått låna men jag är uppbokad ett tag framöver.
Jag brukar åka runt till alla hus som som ”Det okända” ska besöka för att det inte ska bli några spöken på bild. Kalla det sabotage eller vad ni vill men spökena försvinner ju och inga spöken är hittills fångade på bild.
Mitt nästa uppdrag blir att visa folk vad skillnaden är på en sömnparalys då det känns som att någon drar i täcket och då något gör det i verkligheten. De kommer att bli förvånade. Blir nog lite svårare att somna om då för att man är så trött som det brukar heta.
wakey wakey, rise and shine!
Pheme den skeptiska spökutdrivaren
Lilla spöket Pheme 
Tack för allt spännande du letar fram på webben, Pheme! Tack också för att du delar med dig av dina tankar kring diverse woowoo-fenomen.
Visst är det besynnerligt att alla woowoo-fenomen tenderar att försvinna så fort någon med skeptiskt sinnelag råkar dyka upp där det brukar förekomma aktivitet som hör hemma inom woowoo-tron.
Jag tolkar detta som att woowoo-fenomenen i fråga mest är att likna vid ”hjärnspöken”. Dvs de existerar blott i subjektiv bemärkelse, inte i objektiv bemärkelse.
Mycket tyder på att woowoo-fenomen uppkommer i hjärnor som ibland – inte alltid – fungerar onormalt. Nyligen har hjärnforskarna lyckats upptäcka en mekanism som kan förklara hur och varför detta sker. Och hur den drabbade genom att så att säga skärpa till sig, kan kompensera sig för hjärnans bristande funktionsförmåga. Närvaro av en skeptiker skulle helt klart kunna innebära, att en drabbad skärper till sig, varvid de konstiga paranormala fenomenen/upplevelserna liksom försvinner som genom ett trollslag.
Ytterst handlar det hela om att vissa hjärnor har brist på proteinet calcineurin. I en sådan situation kan hjärnvågorna i olika delar av hjärnan bli hyperaktiva, dvs börja att löpa amok och börja koppla ihop neuronala nätverk som normalt inte ska vara ihopkopplade. Allt detta synes öka risken för delusioner/vanföreställningar och/eller hallucinationer. Därom råder konsensus i forskarvärlden.
Om det är framför allt i hippocampusområdet (som spelar en avgörande roll för hjärnans minneshantering) som det uppstår brist på calcineurin, blir resultatet minnesstörningar av olika slag. Den drabbade kan få svårt att korrekt utvärdera vad hen har varit med om, upplevt.
Calcineurinbristen orsakar något som kallas för ”a disorganized thinking process”. Vilket i sin tur kan leda till att man inbillar/tycker sig ha varit med om något extraordinärt/konstigt/paranormalt, fastän man egentligen inte alls har upplevt något sådant (i objektiv bemärkelse). Eller lite förenklat: Man tenderar att få svårt att skilja på vad man verkligen har upplevt och vad man inbillar sig att man har varit med om.
Ifall då hjärnan är primerad (= ”hjärntvättad” genom att man skaffat sig ett visst trosparadigm, dvs sätt att tänka, och dessutom, gärna sedan barnaåren, tränat hjärnan i att dra slutsatser som är i överensstämmelse med detta trosparadigm), gör hjärnan lätt som en plätt sina egna subjektiva tolkningar av vad hjärnans ägare inbillar sig ha varit med om. Måhända kan det vara frågan om upplevelser av garderobsdörrar som öppnas sch stängs, till synes av sig själva, något som den primerade hjärnan utan invändningar luras till att tolka som att en andekraft – i forskningsammanhang talar man gärna om Hidden Causal Agents, HCAs, härvidlag – varit framme och stått för aktiviteten. Fastän det i själva verket rör sig om ett ”hjärnspöke”.
Med andra ord: Hela denna dysfunktionella tankeprocess – kallad disorganized thinking process – kan igångsättas av något så simpelt som en brist på hjärnproteinet calcineurin.
Det här proteinet tycks även kunna störa – interagera med – det som kallas för hjärnans “default mode network”, DMN, dvs det tillstånd en hjärna befinner sig i under vila och som sannolikt spelar en viktig roll för vårt medvetande (consciousness), fast det tänker jag inte gå närmare in på här och nu.
DMN kan metaforiskt liknas vid en sprinter som gör sig redo att springa sitt 100-meterslopp. Hen vaggar fram och tillbaka bakom startblocken och befinner sig i en sorts stand by-läge, redo att när som helst sätta i gång att jobba på riktigt.
Neurologiskt sett är DMN ett neuronalt kommunikationsnätverk som binder/kopplar ihop hippocampus, med (kanske framför allt) prefrontala cortex (PFC), som är den plats i hjärnan där merparten av vårt analytiska tänkande och planerande äger rum. Meningen är att när hjärnan tar sig an en arbetsuppgift (= börjar att tänka till för att lösa ett problem), ska aktiviteten i DMN minska. För att återvända till sprintermetaforen här ovan: När sprintern går ned i sina startblock och hör startern säga ”Klara”, ”Färdiga”, ”Gå”, då lämnar hen sitt stand by-läge och går över i skarpt läge.
I dessa skarpa lägen är fokuseringen hög/intensiv. Man är/blir målinriktad/målfokuserad. Och då går DMN som regel på sparlåga. Men OM man nu råkar ha brist på proteinet calcineurin i hjärnan, går emellertid inte DMN ned i sitt förväntade sparlågeläge. I stället finns DMN kvar och stör ut den mer ändamålsenliga aktiviteten i hjärnan. (Med sprintermetaforen: Som om sprintern glömt att knyta sina löparskosnören och därför inte kan springa normalt under själva loppet.)
När DMN på detta vis interagerar med och stör hjärnans målinriktade verksamhet, blir det lätt felkopplingar i hjärnan. Dessa felkopplingar leder i sin tur till att hjärnans ägare får svårare än normalt att skilja på det som är verkliga upplevelser och det som är inbillade sådana.
Denna av mig nu beskrivna felfunktion i hjärnan tror jag kan vara en viktig (del)förklaring till varför vissa människor är benägna att ha hallucinationer och delusioner (vanföreställningar), typ att det inträffar saker och ting i deras närmiljö, som bara kan förklaras genom att man introducerar Hidden Causal Agents (HCAs). Vanliga HCAs är gudar, demoner, andeväsen, spöken.
Och allt detta bottnar således i brist på ett hjärnprotein som heter calcineurin. Här är en intressant artikel, vilken delvis berör just detta som jag just har försökt att beskriva här ovan: http://neurosciencenews.com/neuropsychology-neural-activity-calcineurin-schizophrenia-516/ .
Nu handlar visserligen den artikeln om schizofreni. OBS! att jag INTE påstår att woowoos överlag kan diagnostiseras med den diagnosen. Som så mycket annat är calcineurinbrist något som är relativt. Hos vissa av oss är bristen större och påtagligare, hos andra är den mindre. Detta påverkar givetvis (storleken på) symtomen.
Min arbetshypotes är att i hjärnan på en woowoo (inklusive vanliga religiösa stollar) föreligger som regel en mer eller mindre uttalad brist på calcineurin, vilket får hen att tycka sig uppleva en massa konstiga/paranormala händelser. Jag misstänker för övrigt att calcineurin spelar en roll även i samband med epilepsi, ett annat sjukdomstillstånd som leder till hyperaktivitet i vissa delar av hjärnan och som i samband därmed framkallar hallucinationer och delusioner/vanföreställningar.
Kommande års neurovetenskapliga forskningsprojekt lär visa, om jag har rätt eller fel i min arbetshypotes.
Tänkte skriva tack men glömd bort det men nu så.
Tack för att du fyller kommentarsfältet med intressanta kommentarer! Utan dina kommentarer vore det lite av en ensidig dialog här 🙂
Apropå ingenting. Jag fick just i dag via mejl detta länktips: http://www.oddee.com/item_98748.aspx . Rubrik: 10 People Who Claim to be Monsters or Aliens (filed under ”Strange People”).
Dessa 10 människor, som presenteras i den exposén, har uppenbarligen drabbats av disorganized thinking och landar sedan via en sorts primeringsprocess av hjärnan i existenser som bara delvis är mänskliga.
Läs gärna mer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Otherkin och här: http://en.wikipedia.org/wiki/Therianthropy .
Som synes kan självbilden/självnarrativet (self-narrative) hos vissa människor bli/vara mycket bisarr. Deras form av ”disorganized thinking” (= abnorma tankebanor i hjärnan som kopplar ihop delar av hjärnan som normalt inte brukar stå i kontakt med varandra) leder till bisarra upplevelser av hallucinations- och/eller delusionstyp (delusion = vanföreställning). Jfr fenomenet synestesi, dvs upplevelser som att varje siffra har en speciell färg eller smak eller att olika toner i musiksammanhang också kan skapa färgupplevelser, synupplevelser (läs: hallucinationer) utöver de konventionella hörselupplevelser som ”vanligt” folk får nöja sig med i samband med musiklyssning.
Hur de här personerna har primerat sin hjärna avgör vad feltänken och inbillningarna ska resultera i. Hos vissa woowoos stannar det vid att de ser eller hör dörrar stängas/öppnas. Det är ju ganska ofarligt och oförargligt såvida det inte leder till överdriven andetro (med hjälp av fenomenet Hidden Causal Agents), ty all form av extremism – inte minst religiöst färgad sådan – kan som bekant ta sig bisarra yttringar, vilka är farliga både för individen själv och hens omgivning (typexempel: att spränga sig själv i luften för att få gräddfil till Paradiset).
Fenomenet Otherkin innebär att man ”helt” eller delvis anser sig ha ärftliga och anatomiska komponenter som härrör från framför allt kryptozoologin. Typ att man kan uppfatta sig som en drake eller älva. En som uppfattar sig som älvelik kan exempelvis känna sina älvevingar inuti kroppen (jfr hur vi ”vanliga” människor kan känna våra skulderblad, men om man föreslår en individ som uppfattar sig som en älva att det kanske är just skulderbladen hen känner, kan man mötas av blickar som dödar, så undvik sådana förslag ity att de förutsätter att vänster hjärnhalva fungerar helt normalt hos den som erhåller rådet/förslaget.; vilket vänster hjärnhalva INTE gör vid disorganized thinking.)
Teriantropi-fenomenet påminner om Otherkin men har en betydligt starkare religiös prägel. Teriantripi har sålunda klara kopplingar till schamanism, till totemdjur etc.
Det egendomliga är att den här sortens människor inte tycker det är det minsta bisarrt eller konstigt att vara, känna och uppleva som de alltså gör. De anser att det snarare är vi ”vanliga” människor som är onormala och som blockerar den här sortens upplevelser i stället för att bejaka dem.
Nu har jag inte haft så stor kontakt med just den här sortens människor, men efter vad jag har läst mig till, handlar det företrädesvis om kvinnor som är Otherkins. Jfr hur 90-95 procent av alla mediala synes vara kvinnor. (Jag ser inte det som någon slump.)
Även bland teriantroperna dominerar kvinnorna fast inte lika fullt ut. Som i andra religiösa sammanhang verkar männen dominera på alla ”toppositioner” inom teriantropin. Precis som överallt annars i vårt samhälle, för övrigt. Jfr exempelvis hur det är inom sjuksköterskeyrket. De flesta legitimerade sjuksköterskor är av kvinnligt kön. Men avdelningsföreståndarjobb och liknande chefjobbstjänster (där det krävs sjuksköterskeutbildning) innehas ”naturligtvis” företrädesvis av personer av manligt kön. Vad jag vill ha sagt med detta är blott att könsrollstänkandet vid disorganized thinking så uppenbart fortsätter att likna den könsrollsfördelning som gäller i det ”normala” samhället.
Tack för länkarna 🙂
Startade en tråd på skepticism.http://skepticism.ifokus.se/discussions/526051e3ce12c45f37001208-svenska-vampyrer-och-aliens?discussions-1
Började genast fundera på om vi har några svenska kända motsvarigheter. Vet ju att vi har personer som påstår att de är ”utvalda” av aliens osv.
Om vi inte har kända motsvarigheter måste det betyda att psykvården i Sverige kanske inte är så katastrofal ändå för i dessa fall som första länken beskriver måste vården lyst med sin frånvaro. Kanske en och annan psykos medans somliga verkar vara permanenta tillstånd.
Jag tycker att din blogg förtjänar stor spridning, Pheme. Du lyckas alltid nosa upp intressanta saker och kompletterar i viss mån Herren Gesus därvidlag. Så jag är verkligen glad över din comeback.
Här är två länkar om en svensk tjej i 25-årsåldern (då videon gjordes) som kallar sig för Pao. Hon är ett bra exempel på fenomenet Otherkin. Pao uppfattar sig som en kattmänniska, ungefär hälften katt, hälften människa..
1) Videon kan man se här: http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/tv/article13726974.ab
2) Och här är en Flashback-tråd om henne: https://www.flashback.org/t1679820
Pao känner sig alltså som en katt och beter sig också som en katt i många avseenden. Ett typiskt så kallat Otherkin-fall, alltså. Och lika typiskt är hennes disorganized thinking, vilket hon till synes accepterar utan att finna det särskilt bisarrt (jfr med det hon själv säger i videon).
Hur pass tillförlitligt innehållet i videon är vet jag inte. Men jag VET att det finns människor med störd jag- och kroppsuppfattning. Vissa av dem vill förändra sin kropps utseende. Kanske kan tatueringar (åtminstone i en del fall) ses mot den bakgrunden? I extrema fall vill de här individerna självskada sig, exempelvis rent av amputera en del av en arm eller ett ben.
Vart jag vill komma är att det inte går att tala den här sortens människor till rätta. Logiska argument biter inte på dem. Disorganized thinking tycks göra dem immuna mot vänsterhjärnhalvigt logiskt/rationellt tänkande. (Jfr woowoos.)
Jag tror att även ätstörningar är besläktade med detta fenomen. Också i det fallet rör det sig sannolikt om disorganized thinking. Vanligen föreligger också en störning av självupplevelsen av det egna jaget. En mager individ kan alltså titta på sig själv, beskåda sin nakna kropp, i en spegel och trots åsynen av vartenda revben i bröstkorgen kan hen uppfatta/se sig som tjock/överviktig.
Den här sortens störningar i/av hur man upplever det egna jaget och den egna kroppen(s placering i rummet) har sannolikt också samband med out of the body-upplevelser (OBEs), vilka enklast kan beskrivas som att en del av – eller hela – kroppen börjar flyta runt i rummet. Det vanliga är att jaget, vanligen kallat för själen (se där ett starkt primeringsord!), lämnar kroppen. Upplevelsen brukar då bestå i att den så kallade själen kan betrakta det kroppsliga ”skalet” från en position ovanifrån i rummet.
Ett annat besläktat fenomen är autoskopi, dvs man ser sig själv stå och (kanske) betrakta en själv. Eller man kan ligga i sin säng och se sig själv komma in i sovrummet. Man finns alltså i två exemplar.
Den gemensamma nämnaren för alla de här bisarra fenomenen är känslan av att upplevelsen inte är det minsta konstig utan snarast uppfattas som hur naturlig som helst. Så fenomenet disorganized thinking verkar kunna slå ut vänsterhjärnhalvigt kritiskt, ifrågasättande, logiskt och analytiskt tänkande mer eller mindre fullständigt.
Men vissa av störningarna kräver också att de delar av hjärnan, som ansvarar för upplevelsen av kroppens rumsliga position och/eller ansvarar för upplevelsen av jaget/självet, fungerar på ett felaktigt sätt. Olika droger kan åstadkomma den här sortens effekter. Inte för inte kallas de för hallucinogena droger. Men som jag skrivit tidigare kan det nog också finnas ett samband mellan den här sortens upplevelser och (tillfällig) brist på hjärnproteinet calcineurin.
Proteinet calcineurin tycks alltså ”skydda” hjärnan mot felkopplingar. För lite calcineurin kan med andra ord få en annars normal hjärna att (tillfälligt) börja löpa amok. Precis som droger som LSD kan göra. Den stora skillnaden är att calcineurin är en naturlig ”produkt”/substans i vår hjärna. Vi har alla detta protein i vår hjärna, i större eller mindre mängder. Och min arbetshypotes går ut på att woowoos har proteinet i mindre mängder, något som bäddar för deras upplevelser och disorganized thinking.
Åh, charmör där 😉 Jag kommer fortsätta blogga förevigt när du säger sådär snälla saker.
Den där tjejen känner jag igen från programmet Outsiders.Jag fick känslan av att hon (plus många andra) vill mer än de tror. Eller så är det jag som har svårt att tro att folk verkligen menar allvar. Mycket möjligt att det är så det ligger till.
Jag är med i resonemanget. Som kvinna (jag menar spöke) så vet jag mycket väl att det inte går att ”prata bort” en vrängd självuppfattningen med logiska argument. Det sitter i huvudet så…. kanske blev det genast lite enklare att förstå hur det här fungerar. Men det är steget till att tro att man är ett djur snarare än människa kräver nog att man är lite mer än bara störd av den mediala (inte andliga) bilden av en människa ska se ut. Tror det huvudsakligen är den som ställer till det för många unga tjejer. Tänk om media skulle börja beskriva oss som kissekatter eller aliens. Jag tror program som outsiders skulle bli onödiga då. Måste vara en försvinnande mängd människor ändå som verkligen menar allvar och inte bara vill göra sig märkvärdiga?
Minns tjejer på högstadiet som drack varandras blod (skar med rakblad) och som påstod sig vara vampyrer. De är helt normala småbarnsmorsor idag. Någon kanske var inne och vända på psyket dock.