Mediet Carina Landin Misslyckas i vetenskapligt test


Landin_Carina

MEDIET: CARINA LANDIN

Det svenska mediet Carina Landin från Nyköping antog 2006 utmaningen från James Randi Foundation på en miljon dollar till den som kan visa upp en paranormal förmåga i ett vetenskapligt test.

Ett förberedande test utfördes på Nordiska Museet i Stockholm med hjälp av föreningen Vetenskap och Folkbildning. Det gick ut på att Carina Landin skulle känna på tjugo stycken gamla dagböcker och avgöra om de var skrivna av en man eller en kvinna. Hon ansåg själv att hon klarade en sådan uppgift i 80 procent av fallen. Därför sattes sexton rätt som gräns för ett godkänt resultat, alltså ett bevis för att hon kan lära sig något om ett föremåls historia och ägare bara genom att känna på det, en förmåga som går under namnet psykometri.

Landin fick tolv rätt, vilket är något bättre än ett rent slumpmässigt utfall, men inte alls osannolikt. Sannolikheten för att gissa sig till tolv rätt är en på fyra. Det betydde att Landin inte kvalificerade sig för ett avgörande miljondollarstest i USA.

Här kommer bortförklaringen:
Själv ansåg hon att flera av dagböckerna varit äldre än vad som varit överenskommet och att några inte var egentliga dagböcker, utan andra typer av anteckningar.

Det som emotsäger bortförklaringen:
Testledaren Sven Ove Hansson påpekar i sin rapport att Landin trots det faktiskt hade bättre träffprocent på de äldre böckerna och att någon gräns för böckerna inte satts. I diskussionen efter testet har Landin fört in en regel om att endast dagböcker yngre än 100 år skulle ingå i testet. Detta är dock en regel som jag inte hade hört talas om före testet. Landin har godkänt det testprotokoll som jag sände till Randi och som även han godkände. Där framgår uttryckligen att dagböcker äldre än 100 år får förekomma.

Notering (Pheme):
James Randi sägs ändå ha gått med på ytterligare ett förberedande test (källa Wikipedia). När var hur blir det av, är det nedlagt?
Landin skyllde på de böcker somfaktiskt gav henne den bästa träffprocenten. Hur tänker hon då? Hennes resultat kunde alltså varit ännu sämre om hon fått det hon ansåg vara överenskommet? Dessutom hade hon själv godkänt förutsättningarna innan där det tydligt var angivet att böckerna fick vara äldre än hundra år. En klassisk efterkonstruktion när man inser att man misslyckats?

Varför ska det vara så svårt att komma överens om en metod och sedan hålla sig till den och inte skylla på den efteråt? I Övrigt hade hon samarbetat bra och fram tills slutet varit överens om hur testet skulle gå till.
Ett litet PS skulle kunna vara att eftersom några av böckerna (pga svåriheterna att få tag på just dagböcker) faktiskt visade sig vara en receptsamling och en annan var en dokumentation om parning av djur (kan ju ändå varit i ett slags dagboksformat iofs).
Kanske det ändå vore rättvist (så att hon kan byta yrkeskarriär sedan) att faktiskt göra om det förberedande testet? Vad jag kan hitta finns inget datum på det men då kunde de som ”tror” sluta komma med ursäkter och det blir ur världen en gång för alla.

Läs hela slutrapporten här: Test av ett svenskt medium av Sven Ove Hansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s