Det förutsägbara så kallade ”okända”

Efter ytterligare ett avsnitt av ”Det okända”, denna gången med Jörgen Gustafsson, blev jag återigen besviken.
Folk vet verkligen inte vad en sömnparalys är. I vartenda jäkla avsnitt beskrivs det sömnparalyser fast då är det förstås spöken och inte sömnparalyser man berättar om. Det läskiga sker ALLTID i samband med insomning eller uppvaknande precis som en sömnparalys och beskrivningen är identisk. Vilket märkligt sammanträffande!

Jag förstår precis och klandrar inte de som upplever detta men jag tycker att de som har hand om produktionen borde tycka att det börjar bli patetiskt när man lägger så stor vikt vid något som de vid det här laget är upplysta om vad det är, alltså inget konstigt alls även om det är obehagligt. Jag hade en senast i förra veckan. Alltså inte bara en paralys utan jag hörde röster, någon som pratade med mig.

Sedan en grej till som går mig sjukt mycket på nerverna. Om jag hade stått och dammsugit och någon (ett spöke) dragit mig i håret så det gjorde JÄTTEONT eller om jag vaknat av att någon försökte dra mig ur sängen mot ett fönster som  spöket dessutom ställt på vid gavel som om det ville hiva mig ut genom fönstret. INTE FAN HADE JAG STANNAT KVAR PÅ DET STÄLLET EN ENDA SEKUND TILL!!! Vem hade gjort det, alltså på riktigt?

Om jag hade sett tre tydliga människogestalter gå in och ut genom en dörr eller ett rum, inte hade jag suttit kvar och tittat på tv eller vänt mig om i sängen och somnat om? Om det varit på riktigt? Jag hade ringt polisen! Särskilt om jag dessutom var skeptisk på riktigt eftersom jag då skulle vara övertygad om att det var riktiga människor.

Så hur kommer det sig att alla dessa starka upplevelser skrämmer så fruktansvärt och är så extremt tydliga men folk ändå inte reagerar som de skulle ha gjort om det varit en riktig människa/inkräktare (vilket de oftast tror först eftersom de är ”skeptiska”)?

För att de vet att det inte är på riktigt!
Efterhandskonstruktioner, selektivt minne, fantasi, önsketänkande osv.
Man kan bli rädd av en sömnparalys som ofta innebär att man upplever både ljudliga och synliga hallucinationer. Särskilt i kombination med att man är paralyserad kan man bli riktigt panikslagen men man vet innerst inne, det var inte på riktigt för om det hade varit det, om det varit ett väsen som satt på sängkanten ,rent fysiskt någon som tryckte ner en, drog av en täcket, viskade till i örat, skrek, då hade man inte legat kvar och man hade definitivt inte somnat om eller in.

Just de här upplevelserna är spiken i kistan, man får nog och bestämmer sig för att det är spöken och att det nu gått så långt att de blir fysiska. Man kontaktar ”Det okända” och får hem ”Google-Pierre”, Terry Evans eller någon annan foliehatt som naturligtvis bekräftar alltsammans.

Jag önskar faktiskt att de ansträngde sig lite mer och såg till att visa alla de där fantastiska träffarna som medierna har (enligt alla vittnen) men som tydligen aldrig kommer med i Tv och att de kunde filma i alla fall ett av alla de där hundratals spöken som de måste stött på nu efter alla säsonger. Vill citera mitt kloka barn som sa:

Men mamma, varför filmar dom inte några spöken om det nu finns så många där? Om spökena har gjort allt det där så skulle man få med det på film eller hur? Varför skulle de INTE spöka just då och varför stannar de inte kvar med kamerorna tills spökena kommer fram? Vill man inte visa dom sin inte tror på det?

En sann true believer hade svarat: Nej, för då måste den som filmar ha mediala egenskaper eller nej, det går inte för att någon i filmteamet kanske är skeptisk. Jag svarade: Precis, och vad drar man för slutsats av det?
Mitt barn svarade: Det finns inga spöken…..

Exakt! Men folk kommer fortsätta att tolka ljud och händelser de inte kan förklara som spöken. De kommer aldrig inse att allt det där de ser i ögonvrån handlar just om att det är i ögonvrån och att man inte riktigt har ”full täckning” där.
De kommer aldrig förstå att ljudet de hörde efter att de redan bestämt sig för att det spökar inte alls var något konstigt. De kommer aldrig begripa att man sover sämre när man är rädd/orolig och/eller stressad och därför slutligen märken av det genom att man ”trillar ur sömnen” just vid insomning eller uppvaknande och upplever paralyser och hallucinationer.
De kommer aldrig tänka tanken att om någon på riktigt hade suttit på sängkanten hade de ALDRIG somnat om.
Om ett monster hade hängt över sängen och tagit stryptag så hade man flyttat på stört.

Ingenting kommer att förändras bara för att jag skriver det här men det skulle glädja mig om någon fick upp ögonen och började tänka lite kritiskt och vågar ifrågasätt sina egna upplevelser. Jag slår vad om att det inte finns en enda människa på denna jord som inte dagligen blir lurad eller lurar sig själv. Det är så vi fungerar vi människor och jag är inget undantag men jag är på min vakt. Jag missförstår och feltolkar saker dagligen. Jag begriper mig inte på dem som tror sig ha ensamrätt på sanningen och förväxlar den med tro. Det hade funnits bevis vid det här laget om så bara en fjärdedel av allt som berättats vore sant. Det finns redan pengar att hämta i den här lurendrejeribranschen men det är inget mot vad det hade funnits om det hade varit på riktigt.

Vakna!