Sanningen om Pheme


Jag är troende. Jag dyrkar en annan skeptiker. Ni vet han som stavar sitt namn med G istället för J. Geesus! Jag dyrkar marken han går på. Jag är en lärjunge men egentligen om sanningen ska fram så är jag Garvarn. Eller var det Harvarn? Ibland Skopis, Menta och Rulle med. När jag är på det humöret så kan jag även få för mig att jag är John Houdi. Ja, jag tror faktiskt vi är en och samma. Jag trollar bort mina nycklar var och varannan dag. Fattar inget!

jag och mina jag

Vi kallar det inte för sekt men i princip är det vad vi är. På söndagar (imorgon) har vi möte och piskar varandra så att vi riktigt får fram våra aggressiva sidor hos varandra (jag gillar det men det är det ingen som vet om).

Vi motarbetar det paranormala av principskäl. För att vi är så rädda att vi nästan gör ner oss av bara tanken på spöken och en ”andra sidan”.

Terry Evans är i alla fall mitt främsta hatobjekt och det handlar inte om vad han gör eller att han gör fel på något vis. Han är ju så fruktansvärt klockren och vet precis vad det är för fel i huvudet på en för visst är jag sjuk. Sinnessjuk och elak! Jag har inga vänner men jag vill gärna tro det. Kan någon sätta en diagnos på mig snälla?

Jag funderar ibland på att gå ur ”sekten” eftersom jag är så rädd för Börje Peratt som vilken sekund som helst kommer att outa mig och det vet ingen vem jag kommer att vara då. Kanske en apa för vi skeptiker är ju egentligen bara halvmänniskor eller halvapor om man så vill.

Har jag fått med allt nu? Kan jag få slippa spekulationer i framtiden?
Jo för tusan, jag ljuger som en häst galopperar också. Alla citat jag använder har jag själv suttit och knåpat ihop och länkarna är falska. Alla skärmdumpar har jag suttit och tillverkat i photoshop. Precis som alla andra skeptiker så granskar jag ip och har kontakter som gör att jag använder olagliga spårningsprogram och vet precis vilka alla anonyma paranormalister är.

För skoj skull brukar jag besöka paranormalisternas privata adresser och stryka utanför deras bostäder. Prasslar det i buskarna så är det bara jag. Jag är en så kallad stalkiker också.

smygaren

Nu känner jag att jag kan gå vidare i livet. Korten på bordet som jag brukar säga när jag ikläder mig rollen som John Hodiodudi. Ni vet en av nordens bästa trollerikonstnärer som buktalar i sina egna radioprogram så att folk ska tro att han har Garvarn på besök (alltså mig).

Nu ska jag be min kvällsbön och äta upp min kalla havregrynsgröt som jag glömde av när jag under kvällen var ute och näthatade och trakasserade paranormalister. Sedan ska jag lägga mig i min ensamhet och somna rädd för alla spöken som besöker mig om natten för jag vet ju att det är spöken och inte råbocken som brukar klia sig mot husknuten.

Måtte jag någon gång få vad jag förtjänar. Jag är en hemsk människa. Så är det!

Efter semestern ska jag försöka bli lite snällare! Förlåt!

lögnare